| Skolan i Iran |
|
030607 Min första dag i Teheran
I gryningen vaknar min mamma, badar, ber och byter om.
– Vart ska du gå, mamma?, frågar jag. - Till skolan. - Till skolan? - Ja, man lär så länge man lever.
Hon är 78 år och deltar i en vuxenutbildning som heter Nehzate Savad Amozi ”Rörelsen för läs och skrivkunnighet”.
Nyligen har Dariush, en känd iransk sångare, sjungit en sång av Simin Behbahani, en känd iransk kvinnlig diktare, född 1927. I sången står: ”Trots att jag är gammal, ska jag börja studera tillsammans med mina barnbarn, om det kommer att finnas utbildningsmöjligheter,.” ( Dariush 2003: Internet )
Att gå till skolan är en urgammal tradition i Iran. Under akemenidiska dynasti (550 f. Kr till 330 f. Kr) började barn i skolan vid femårsåldern. Religionskunskap, medicin och juridik undervisades i skolorna. Då var det endast barn till adelsmän som gick i skolan. Skolorna låg inte nära marknadsplatsen för att barn inte skulle bli påverkade av de lögner, svordomar och det hyckleri som förekom där. Utbildningen pågick till 20 eller 24 årsåldern. En del adelsbarn fick speciella utbildningar, för att kunna styra en del av landet eller ta statliga tjänster. Krigskonst var obligatorisk för alla studenter. Att uthärda existensminimum var kärnpunkten i detta ämne. (Durant, W 1963 )
Akemendierna besegrades av Makedoniens kung Alexander. Skolorna förstördes och böckerna brändes. Alexanders efterträdare besegrades av Arsakes den förste (250 f. Kr ) och Arsakesidiska dynastin ( Partien ) började styra landet. Efter Partien kom Sasanidiska dynastin till makten (223 e.Kr ). ( Rezaei, A 1994 )
Jag anser att de båda dynastierna försökte efterlikna Akemendiska dynastin i allt, bl. a skolväsendet.
Ungefär år 260 e.Kr. byggdes staden Gondishapur i sydvästra Iran, på order från persiska kungen Shapur den förste. I staden inrättades ett sjukhus och ett universitet med samma namn. Endast fick de högst uppsatta i samhället studera där. Läkarna på sjukhuset använde sig av persiska, indiska och grekiska erfarenheter. Chosroes 1 Anoshirvan, kung av samma dynasti som Shapur, var också mycket intresserad av kunskap. Forskningen utvecklades vid universitetet och många grekiska och indiska böcker översattes till pahlavi (det gamla persiska språket). ( modersmal 2003: Internet )
Under Akemendierna och Partien spreds Zoroastrismen i Iran, men den var inte officiell religion. De båda dynastierna var mycket toleranta mot olika religioner Under Sasanidiska dynastin blev Zoroastrismen officiell religion och präster tog hand om skolorna. ( Pirnia, 1985 ) . Även då var det bara adelsbarn som fick lov att studera. En gång blev Chosroes 1 Anoshirvan tvungen att låna 300000 dinarer för att förbereda sig för ett krig. En rik skomakare var beredd att betala summan om kungen gick med på att tillåta skomakarens barn att gå i skolan och utbilda sig till sekreterare, men Chosroes 1 Anoshirvan accepterade inte. (Ferdowsi, A )
I mitten av 600- talet erövrades sasaniderväldet av araberna. Islam ersattes Zoroastrismen som officiell religion (Hansson, 2003)
Skolorna förstördes och böckerna brändes igen. Det tog ca 200 år tills skolorna öppnades igen. De nya skolorna, s.k. Maktab, präglades av islam. Mullor, motsvarande präster i Sverige, blev lärare och målet för undervisningen var i första hand att lära barnen islams grunder, hur man skulle be och vilka de religiösa skyldigheterna var. De skulle läsa Koranen eller lära sig den utantill. Detta innebar även att eleverna fick en viss utbildning i att läsa, i grammatik, matematik o.s.v. ( Eghbal, A 1985 )
Enligt Bartould, en känd rysk historiker, inrättades under Taherians dynastin (821 - 873 e.Kr ), för första gången, allmän utbildning för alla barn oavsett vilken klass de tillhörde. Abdollah ibn Taher, den tredje kungen av den dynastin sa: ” Kunskap måste vara tillgänglig för alla. Kunskapen själv kan försvara sig och rymma från obehöriga ” ( Ravandi, M 1983 )
Jag påminner om att flickor inte räknades som barn då.
De flesta iranska filosofer, författare och diktare som levde mellan två grymma invasioner (araber 651 e.Kr och mongoler 1222 e . Kr) framhöll att kunskap och utbildning är viktiga för utvecklingen. Ofta arbetade de som lärare och utbildare och om de fick tjänst hos kungar försökte de att grunda skolor. Ett känt exempel är en iransk filosof och författare som hette Nezamolmolke Tosi(1021 - 1093 ). Han blev statsminister hos kungarna Alb Arsalan och Malekshah och grundade många högskolor som kallades Nezamie i olika städer bl. a i Tos, Harat, Neyshabur, Isfahan och Baghdad. ( Eghbal, A 1985 )
År 1222 e.Kr började mongolernas invasion. Skolorna förstördes och alla bibliotek som var rika på böcker brändes ner. Det var en stor kulturell katastrof för Iran. Kunskap och utbildning betraktades som värdelösa. Obeyd Zakani, en känd iransk satiriker som levde under1300-talet, berättar att en zigenare gav sin son rådet att han skulle lära sig trolleri, annars skulle han skickas till skolan för att studera och därmed bli olycklig och fattig i hela sitt liv. (Zakani, O 1964 )
Abbas Mirza var Fath Ali shahs son och kronprins. Ghaemmagham var Abbas Mirzas minister. Taghis pappa, Mash Ghorban, var kock hos Ghaemmagham. Då studerade Ghaemmaghams söner i maktab och Taghi brukade ta med sig deras mat och stå i maktaben för att hämta disk. En dag kom Ghaemmagham till maktaben och förhörde sönerna. Det han frågade om visste de inte svaret på. Taghi var där och sa svaren. Ghaemmagham blev förvånad och frågade: ” Hur lärde du dig det, Taghi? ” Taghi Svarade: ”När jag tar mat med mig till dina söner, står jag där och lyssnar på vad läraren säger. ” Ghaemmagham ville ge honom en belöning. Taghi accepterade inte utan började gråta. Ghaemmagham frågade: ”Vad vill du ha då? ” Taghi sa: ” Säg till läraren att lära mig också! ” Ghaemmagham tyckte synd om honom och gav order till läraren att undervisa honom också. (Ravandi, M 1983 )
Under Reza shahs styre (1925 -1941 ) gjordes många reformer i utbildningen och många skolor grundades. År 1922 fanns det 612 statliga, privata och religiösa skolor. År 1940 ökade antalet till 8237. Antalet religiösa skolor minskades. 1924 fanns det t.ex 282 religiösa skolor med 5984 studerande, men 1940 minskades de till 206 med 5200 studerande. Yrkesskolor inrättades. Kampen mot analfabetismen bland vuxna påbörjades och 1934 grundades Teheransuniversitet. En jordbruksfakultet grundades i staden Karadj och en högskola i Teheran . Antalet studerande var 4200 år 1938. Några hundra skickades också utomlands för utbildning. Deras utgifter betalades av regeringen. Under Mohammad Reza shahs styre (1941 - 1979 ) gjordes också många reformer. 1962 grundades ”Kunskapens Armé ”. Det var ungdomar som efter gymnasiet skickades till byar för att undervisa barn och vuxna. Antalet elever ökades från 1600000 år 1960 till 5500000 år 1973. Antalet yrkesskolor ökade från 64 med 8300 elever år 1961- 62 till 309 med 67500 elever år 1972 - 73. ( Ivanov, M.S. 1979 )
Under Shahens tid var skolorna indelade i två läsperioder. Varje period var på sex år. Den första sex års perioden var obligatorisk enligt stadgan, men om någon inte ville studera blev man inte bestraffad.
Läskunnigheten har ökat enormt under de senaste decennierna. I åldrarna 6-29 år kan nästan alla läsa.(Hansson, 2003)
Nu läser mer än en miljon studenter vid iranska universitet. Mer än hälften av dem är flickor. (Salehi, 2003)
Utbildningen i Iran finansieras till största delen av staten. Både de statliga och de privata skolorna är underordnade en central administration som lyder direkt under utbildningsministern. Vissa skolor inom speciella områden t.ex. försvar, hälso- och sjukvård är underställda respektive departement.
Förskolan: När barn fyller fem år börjar de i förskolan. Förskolorna är privata och inte obligatoriska.
Grundskolan: Undervisningen för alla barn mellan 6 och 14 år täcks av en femårig elementärskola och en treårig mellanskola. Elementärskolan är obligatorisk för alla barn.
Nuförtiden får alla barn, både flickor och pojkar som fyllt 6 år, gå i skolan. Att studera i de statliga skolorna är gratis, men det finns också privata skolor där man måste betala. Dessa skolor heter Gheyre entefai. De barn som skickas till de privata skolorna av utbildningsministeriet betalar mindre. Istället utbildningsministeriet hjälper dessa skolor genom att skicka lärare till dem. Det första stadiet motsvarar låg- och mellanstadiet i Sverige och omfattar skolår 1 till skolår 5. På det stadiet lär sig eleverna att läsa, skriva, räkna och får grundläggande kunskaper i naturkunskap, samhällskunskap och religionskunskap (islamslära). För att kunna avancera till högre årskurs krävs det att eleven får godkänt på tre tentamina, annars är det stor risk att eleven får gå om årskursen. Det andra stadiet, motsvarande högstadiet i Sverige, består av tre år med samma tentamenssystem som på det föregående stadiet.
Gymnasiet: Alla som gått igenom högstadiet har rätt att söka till gymnasiet. Gymnasiet omfattar tre år och ger allmän, teknisk och yrkesutbildning. Undervisningen på de teoretiska gymnasielinjerna förbereder eleverna för högre utbildning vid universitet eller högskolor. Undervisningen på de praktiska linjerna är mer yrkesinriktade.
Det finns tre huvudvägar på gymnasiet. Första huvudvägen är den teoretiska linjen, "Nazari", och har tre olika program: Litteratur och humanistiskt program, fysik- och matematikprogram samt naturvetenskapligt program. Andra huvudvägen heter "Kar va danesh" som betyder arbete och kunskap på svenska. Det är en mer praktiskt inriktad linje med mer yrkesvägledning. Den motsvarar AMU-kurser. Eleverna kan välja mellan fem olika inriktningar direkt efter högstadiet eller efter skolår 1 på gymnasiet. Några av yrkesområdena är: Ellära, gjuteri, svarveri, skrädderi, trädgårdsmästeri, väveri och jordbruk. En del av ämnena som eleverna läser är allmänna och en del är karaktärsämnen. Först studerar de ett år för att passera första graden och lära sig grundläggande principer inom yrkena. Det resulterar i ett arbete som inte är så avancerat. Men de kan fortsätta 1,5 år upp till andra graden. I så fall har man större möjligheter att få högre status i arbetet, t.ex. förman på en fabrik. Tredje huvudvägen är också mer praktisk och heter "Herfe va Fän" på persiska. Det betyder yrke och kunnighet, vilket motsvarar teknikprogrammet på svenska. Eleverna har många grenar att välja mellan: industri (ellära, mekanik, sjömanskap, metallarbete, textil, metallurgi), konst (design, musik, keramik, drama, lantmäteri), datateknik, administrativt arbete, vård (sköterska, undersköterska) samt ekonomi. Efter tre år kan eleverna få studentdiplom. Sedan har de möjlighet att läsa vidare och bli specialister eller börja arbeta och läsa vid ett senare tillfälle om de vill. Skolår 1 i gymnasieskolan är gemensam för de tre huvudvägarna. Då läser eleverna allmänna ämnen samt karaktärs- och valfria ämnen som krävs för den grenen eleven har bestämt sig för att läsa i skolår 2 och skolår 3 i gymnasieskolan. De får de en grundläggande undervisning i samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen och i språk och förbereds på så sätt för sin specialisering under de kommande åren i gymnasiet. Första året är 32 poäng men om man klarar 28 poäng får man endast välja teknisk eller yrkesutbildning.
Den som vill fortsätta att studera efter gymnasiet måste ha godkänt avgångsbetyg från någon av de teoretiska grenarna på gymnasiet och sedan studera ett år på föruniversitetskursen och genomgå ett centralt antagningsprov till högre utbildning samt ett intervju. Konkurrensen om utbildningsplatserna är mycket hård. Stressen är hög, speciellt under de sista månaderna då tentamen närmar sig. De populäraste utbildningarna är läkarlinjen, tandläkarlinjen och ingenjörslinjen. Familjer till martyrer och krigsskadade i kriget mellan Iran och Irak har lättare att antas till statliga universitet. De
studenter som inte kommer in på någon högre utbildning kan antingen
söka sig till privatskolor som förbereder dem för att bättre klara
antagningsproven nästa år, till något privat universitet eller välja
att studera utomlands. Många föräldrar brukar ta extraarbete för att
kunna hjälpa sina barn ekonomiskt.
Lärarhögskolor. Vill man bli lärare skall man ha studentdiplom samt genomgå två års studier vid lärarhögskola. Det finns också andra krav till den här linjen som det informeras om varje år från utbildningsministeriet..
030608 Min andra dag i Teheran
– Vill du inte ta en runda på stan eller träffa gamla vänner?, frågar min systerson. - Nej, om du vill vara hjälpsam, kan du vara snäll och gå till dina vänner, familj, släktingar och bibliotek och låna alla de böcker som man undervisar i skolan åt mig. - Alla stadier? - Ja, alla stadier, låg- mellan- och högstadieböcker, även gymnasieböcker. Min systerson går ut och hämtar massor av böcker och jag börjar titta i dem och anteckna. Koran- och shiisläran är nästan ett huvudämne för alla stadier. Barn börjar läsa arabiska från första året och engelska från andra året i mellanskolan. Böckerna har präglats av regeringens tolkning av islam, historia och civilisation. Texterna är mycket svåra och ofta ointressanta.
030609 Min tredje dag i Teheran
Efter 17 år i exil är jag nu i Teheran och vill besöka en skola. En god vän har ringt till rektorn och vi är på väg dit.
På vägen ser jag en del gatubarn. De flesta är pojkar. Min vän säger att flickorna är färre, men värre utsatta, inte minst för prostitution.
Skolan ligger i ett tvåvåningshus och har elever från skolår 1 t.o.m. skolår 5. Den är liten, men ren och fin. Skolan är privat och ligger i norra Teheran, i ett område med rika familjer. Den är bara för pojkar. Pojkar och flickor går i skilda skolor. Jag får inte besöka flickskolan. Klasserna har mellan 20 och 25 elever. Lärarna och personalen är mycket vänliga mot mig. Läraren till skolår 1 använder en effektiv metod för att lära barn persiska bokstäver. Han säger att han har en bok där metoder står beskriven. Jag lånar och kopierar den. Disciplin är hård och barnen är lugna. De lyssnar noga på läraren och arbetar hårt. Jag känner att det är lättare att arbeta i en iransk skolan än svensk. I skolår 4 och 5 går undervisningen till på samma sätt. Läraren läser ur någon bok eller går igenom något aktuellt avsnitt i läroboken och eleverna antecknar. Skolsystemet i Iran är auktoritärt och regelstyrt. Det finns ingen sexualundervisning i Iran.
030611 Min femte dag i Teheran
Idag ska jag besöka en skola i södra Teheran. Där bor mest fattiga familjer. Skolorna är alldeles för få i södra Teheran och klasserna är stora med upp till 40 elever, men även här är det hård disciplin och barnen lyssnar på läraren. Bortsett antal elever, lite material och dåliga lärare är skillnaden inte så stor mellan denna skolan och den förra. Diskussion eller annan form av aktiv interaktion mellan lärare och elever förekommer överhuvudtaget inte. Elever avbryter inte för att ställa frågor och läraren kontrollerar inte att alla har förstått. Här är det mest frågan om ett meningslöst upprepande av obegripliga ord och meningar efter läraren.
030614 Min åttonde dag i Iran
Jag har rest till Azerbajdjan, som ligger nordväst om Iran, för att besöka en skola. Den största staden i Azerbadjan är Tabriz. Azerbajdjanerna utgör en fjärdedel av invånarna. De pratar turkiska. Jag var mycket intresserad av att besöka en skola där. All undervisning sker på persiska, som är det officiella språket. Man har inte accepterat att vägen till en väl behärskad persiska går via ett väl behärskat modersmål. Jag märker att persiska inte är något främmande för eleverna i denna skola. Rektorn förklarar att barnen kan persiska innan de börjar skolan. De lär sig mest genom att titta på TV och föräldrarna vet att persiska är det enda medlet för utveckling. Förresten lärarna kan tala både turkiska och persiska.
Utifrån mina studiebesök på dessa skolor, mitt deltagande i lektionsundervisningen samt mina intervjuer med lärare, elever och föräldrar i Iran, har jag kommit fram till slutsatsen, att den enskilda individens lyhördhet och förståelse inte värderas i undervisningen. Skolan anpassar sig inte till elevernas åsikter och behov. I varje skola finns en Hem och skola förening, men den påverkar inte undervisningen. Det finns inte något samspel mellan lärare, elever och föräldrar. Det är skolan och lärarna som bestämmer vad som gäller och varken elever eller föräldrar har någonting att säga till om. Det finns ingen kostnadsfri stödundervisning (utöver den vanliga skolgången) för elever som har svårt att följa med i den vanliga undervisningen. Det finns ingen organiserad studievägledning för ämnes och utbildningsval. På samtliga skolor går disciplin och lydnad som en röd tråd genom allting.
Referenser
http://www.dariush.com/ Durant, Will, 1963:The story of civilization, part 1. Our oriental heritage, chapter 13, New york. Rezaei, Abdolazim, 1994: Tarikhe dahhezarsaleje Iran (Tiotusen år iransk historia ), 5 uppl. Teheran http://www.Modersmal.lund.se/sidor/spraksidor/persiska.htm Pirnia, Hassan, 1985:Tatikhe Iran ( Irans historia ), Teheran Ferdowsi, Abolghasem, 1939: Shahnameh, Teheran Hansson, Lena, 2003: Länder i fickformat, nr 910 om Iran, Stockholm Eghbal, Abbas, 1985: Tarikhe moffassale Iran (Irans detaljerade historia ), Teheran Ravandi, Morteza, 1983: Zendeganie iranian dar khelale rozegaran ( Persers liv under tider ) Zakani, Obejd, 1964: Kollijat. 2 uppl. Teheran Behnam, Djamshid, 1996: Iranian va andisheje tadjaddod ( Perser och tankar om modernism ), Teheran Ivanov, M.S. 1979: The new history of Iran, Moskow Salehi, Manochehr, 2003: Haft khane zahragine rowshanfekri (svårigheter till intellekt ), persiska tidningen Tarhi no, nr 73, Mainz
|